Jag var precis i affären. Stod i kön & kände mig lite iakttagen så jag vände mig om. Där står min gamla lärarinna Ulla. Hon utbrast "är det Ida?" Sedan gav hon mig en kram & sa "du är dig lik trots att det är så många år sedan". & många år är det minsann. Ulla hade jag i mellanstadiet från 4-6:an. Det var så himla oväntat att stöta på henne här. Vilken härlig kvinna. Hon gjorde min dag. Vad kul vi hade i mellanstadiet, vi hittade alltid på saker tillsammans hela klassen & alla föräldrar. Vi golfade, åkte pulka & massa skoj. Det var tider det :)

GG var sjukt bra. Nu kan jag knappast vänta tills på söndag för att se fortsättningen. Aw! Min älskling har inte anlänt från jobbet ännu & jag som är kramsugen. Känner mig fortfarande omotiverad & låg. Kan det vara vädret? Jag vet inte. Nej, om man skulle ge sig på en storstädning? Ciao