Farmor & farfar.

Jag kom hem för en stund sedan & känner att jag vill blogga för att skingra mina tankar. Det har varit en trevlig men tuff dag, på så många vis. Som jag skrev tidigare var jag & Niklas bjudna till farmor & farfar för att fira att farmor fyllde år igår. Det bjöds på smörgåstårta & såklart kaffe med bullar, olika sorters kakor & äppelkaka med vaniljvisp. Det är så likt farmor att slå på stort när det kommer till släktträffar. 

Egentligen förstår jag inte hur hon orkar, men jag beundrar henne verkligen. Gav henne en hjälpande hand med dukning & avdukning. Det är det minsta man kan göra som tack för allt hon givit under åren som gått. Min farmor har alltid varit rund. Ni vet så som en farmor ska vara. Men för några år sedan drabbades hon av cancer. En dödlig cancer. Vid det tillfället fick hon sin dödsdom. Läkaren sa max tio år. Många av de åren har redan passerat. & jag som sett min farmor sedan barnsben & minns hennes runda, pigga farmorkropp kan inte undgå att se att tiden snart runnit ut. 

Det smärtar i mitt hjärta när jag sitter & skriver dessa ord. Jag får riktigt kämpa för att hålla emot tårarna som tränger sig på. Det gör ont på så många olika vis. Självklart älskar jag både min farmor & farfar men sedan jag växte upp gled jag ifrån dem mer & mer. Jag har så dåligt samvete för att jag inte hälsat på oftare & för att jag inte ringt spontant bara för att fråga hur det är. Men jag vet att de inte klandrar mig för det, de tar inget förgivet utan blir överlyckliga när man plingar på dörren till deras hus på Morkullevägen.

Huset är kallt & fuktig men ändå råder det sån stor värme & jag vet att den värmen kommer från min farmor & farfars hjärtan. Det är fullt med minnen & jag kan inte låta bli att le trots att jag fortfarande kämpar med tårarna. Väggarna pryds av fotografier på tjocka släkten. Mest på oss barnbarn. Vareviga julafton spenderade vi på farmor & farfars undervåning, vi tittade på Kalle Anka & väntade på tomten. På övervåningen i deras finrum åt vi julbord. Min farmor har blivit väldigt liten & svag. Hon är rynkig trots att hon inte är speciellt gammal, hon har ont i kroppen, svårt för att gå & dras med en påse på magen pga cancern.

Trots sina egna problem kämpar hon tappert & tålmodigt med farfar som för några år sedan fick diagnosen Alzheimerz.
För er som inte vet kan jag förklara att det är en demenssjukdom som leder till döden. Nervcellerna i hjärnan dör onormalt fort. Man vet egentligen inte varför nervcellerna dör men enligt forskning har man kartlagt skador i hjärnan & att de kemiska signalämnena är förändrade. Dessa signalämnen behöver man för nervcellerna ska kunna kommunicera med varandra för att hjärnan & kroppen ska fungera. Min farfar är glömsk, han frågade mig samma sak flera gånger idag & han berättar gärna historier som vi alla hört tusentals gånger.

Jag som läst om demens har förståelse & överseende med detta. Jag är också väldigt tålmodig, lyssnar & förklarar gärna samma sak flera gånger än att snäsa av honom. Men de som inte har så stor inblick i vad alzhemiers är & vad det gör med kroppen har vissa svårigheter med detta. Sen tror jag också att mycket handlar om sorg, för självklart gör det ont att se sin pappa förfalla bitvis. Min farfar är så go, en riktigt klämkäck gubbe. När Niklas & jag åkte hem pratade vi om dagen. Då utbrister Niklas att han såg kärlek i farfars ögon när han tittade på mig. & jag kände detsamma, det var en speciell blick. Kanske tacksamhet, han kanske förstår att jag förstår honom bättre än de andra. Jag vet inte, men det gjorde mig så glad & varm inombord. Jag önskar att jag hälsat på dem oftare, men det är mycket man önskar vore annorlunda. Jag är nöjd sålänge de vet att jag älskar dem & att de älskar mig.


Kommentarer
Postat av: Sara

Så fint skrivet Ida, verkligen vackert. Ens mor & farföräldrar är något av de viktigaste man har, och deras avsaknad är för påtaglig när dom en dag vandrar vidare. Jag tror dom vet att du tar vara på dom. Att du tänker på dom dagligen! :) Det är något man bara vet. <3 fint skrivet, än en gång!

2009-10-06 @ 11:20:26

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0