Fuck!
Jag är lack på er som aldrig svarar i telefonen, på er som aldrig ringer upp. Tror ni att min värld stannar för att ni tar en paus? Jag undrar bara vart fan ni är när jag behöver er. Jag ska lära mig att leva utan er, att klara mig på egen hand, utan ert stöd eller era råd. & när ni ringer mig ska jag aldrig någonsin släppa er in i mitt liv igen. Jag ska aldrig blotta min själ för er. För när jag behöver er för att inte gå itu VART FAN ÄR NI DÅ?
Jag vet inte om jag borde ta åt mig av det här eller inte. Men med tanke på att jag inte svarat på telefon på ett tag borde jag kanske göra det? Jag försökte ringa dig både igår och idag och eftersom du inte svarar borde det kanske vara ett svar. Vad vet jag? Men ibland är inte allting bara svart och vitt Ida. Det borde du veta. Ibland måste man ro om sina egna problem för att orka med andras.
