Som sagt, vår sexårs-dag spenderades på vrinnevi där jag gör min praktik. Idag har jag gett insulin i magen på en patient. Spännande idag, tog hand om en kvinna med bipolär sjukdom som yttrade det ena lustigare än det andra. Nästan så jag blev lite mörkrädd. Hemma & försöker varva ner, börjar tio i sju imorgonbitti igen. Men jag behöver inte känna varken stress eller press. Jag vet att jag klarar av praktiken på bara 2 timmars sömn. Blev idag skickad till psyk för att hämta medicin & hittade dit men när jag skulle tillbaka gick jag vilse & stod helt uppgiven i korridoren när Anders kommer & säger "du ser vilsen ut". Jag började asgarva & han förklarade vilken väg jag skulle gå tillbaka till avdelningen. & jag hittade tillbaka! Men fan alltså, man känner sig så liten på vrinnevi. Jag kan vägen från avdelningen till röntgen & lab för det är dit jag oftast fått gå.

Jag avslutar med; du är känslomässigt störd. Sök hjälp.