Min söndag har varit helt underbar. & den skulle inte kunna bli något annat eftersom den spenderats med två av de människor jag älskar mest på denna jord. Först min bästa vän Maria & så avslutades kvällen hemma hos Saris.

Jag har också hunnit med att rengöra ugnen & att tvätta. Pussat lite på min blivande man också! :) Idag flödar seratoninet. Jag känner eufori. Kanske för att jag träffat min bästa vän igen efter sjukt lång tid, kanske för att jag söndagsmyste hemma hos Sara, eller för att jag vet att jag flyttar om 5 dagar? Jag tror mer på en kombination av alltihopa.

Dendär känslan av bekvämlighet, fullkomlighet & lycka som man känner tillsammans med vissa människor är härlig. Jag bara älskar att avslappnat kunna sitta & prata om precis allt utan vidare eftertanke. Jag älskar mina vänner för att jag vet att de inte för någonting vidare. Att de är ärliga & trogna & finns där vid min sida. (För sånt är lika viktigt hos en vän som en partner.) Men det är bara en av många orsaker till varför jag älskar dem så otroligt.

& jag älskar min Niklas! Min underbara karljäkel. Jag älskar honom som han är, med de fel & brister han har. I mina ögon är han perfekt. Jag älskar till och med hans dåliga ovanor. Som att han strör kläder omkring sig eller plockar bort tallriken från bordet när det passar honom. (Med undantag för lingonveckan.) Vi är så himla olika men ändå lika varandra. Och vi kompletterar varandra helt klockrent. Vi har tagit oss så förbannat långt tillsammans & vi ska längre. I framtiden blir det småknoddar. Vi har massa planer för vår framtid. Men allt kan man inte dela med sig av ;)