Jag har bara lust att skrika!

Vad är det för jävla värld vi lever i? Jag är uppriktigt sagt så förbannad att jag inte riktigt vet vad jag ska ta mig till. Samtidigt är jag ledsen, uppgiven & helt slut efter allt krigande & alla tårar denna dag fört med sig. Jag har spenderat i stort sett hela dagen med mobilen fastklistrad i örat. Det har varit ett jävla ringade hit & dit. Jag har fått agera bollplank & stöttepåle på samma gång. Det är inte alltid livet är lätt. Det gör så förbannat ont i mitt hjärta att se någon jag älskar & värdesätter så högt må så dåligt. Tänk er själva att se någon ni älskar gå balansgång vid ett stup. Att se personen precis på gränsen till att trilla. Tänk om personen ger upp, liksom inte har orken till att resa sig & kämpa. Vad gör man? Jag kan med handen på hjärtat säga att jag kämpar & krigar tills mitt hjärta slutar slå. Sån är jag. & det känns kanske som både en trygghet & tröst för en vilsen & uppgiven person att veta att man har en sådan person vid sin sida?

Det låter kanske konstigt, men jag önskar det var jag. Jag känner mig själv så väl att jag vet att jag skulle ta mig igenom detta & ta hem segern! Med mig vid din sida kan vi kanske ro hem det här iallafall. Tro på dig själv, tro på din styrka. & lita på mig - det löser sig.


Det enda positiva idag är att jag äntligen lyckats få en praktikplats & att jag norpade den framför näsan på någon annan. Det känns väldigt lovande detta & jag ser fram emot måndag. Klockan åtta ska jag vara på plats. Stället jag ska vara på tar inte ofta emot praktikanter men när de väl gör det vill de att det ska ha något mål, vilket i detta fall handlar om jobberbjudande. De kunde inte lova något men eventuellt kanske jag har en framtid där?


Kommentarer
Postat av: Sara

Kämpa vidare. Jag förslog inte namnet Ida Vilja utan orsak. Du har viljan och den räcker långt. :)

2010-03-24 @ 20:49:46

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0