När man inte ägnar nätterna åt sömn blir det lätt att man tänker alldeles för mycket. Så vad har jag på hjärtat? Det skulle ta mig en evighet att skriva om det jag tänkt på den senaste tiden. Dessutom känner jag inte för att blotta mig så. Men för att få lite struktur på det hela känner jag för att skriva av mig.

Genom livets resa & alla man möter är det ett fåtal man släpper inpå livet & som kommer att bli speciella. Så är det iallafall för mig. Jag är inte den som står med öppen famn & jag är absolut inte den som älskar eller hatar alla. Jag använder mig mycket av fingertoppskänslan, håller avstånd & betraktar. Känner av. Jag ger alla människor en ärlig chans. & jag är inte den som slickar röv. Man känner ganska fort vilka man vill ödsla sin tid på, vilka personer som är värda det.

När jag var yngre hade jag många vänner men jag ställde mig frågan om de verkligen var mina vänner & jag kom fram till att det inte var så. Jag har alltid haft den inställningen - hellre ett fåtal äkta vänner än många falska. & precis så känner jag än idag.

Jag ångrar inte att jag för flera år sedan tog beslutet att inte vara vän med de som inte kändes äkta. Trots att det ibland känns ensamt så har jag nog vunnit mer på det än jag förlorat. För vem vill ha en vän som frågar hur man mår mer av äcklig nyfikenhet än omtänksamhet, eller rent av bara för att?

Med dessa rader vill jag slå ett slag för äkta vänskap & hylla de som vet hur en äkta vän är.