En rolig sak är att Sara som är här mest sällan av mina vänner ser skillnad på mina fina herrar Ville & Bob. Hur kul? Hon är en riktig kattkvinna hon, precis som jag. Läste den kloka kvinnas blogg för en stund sedan, som jag alltid gör. Men ändå. Igårkväll hade hon skrivit ett inlägg som känns som att det lika gärna skulle kunnat vara jag som skrev det. JAG ÄR SÅ FÖRBANNAT GLAD ATT VI HITTAT HEM! För er som undrar vad blogginlägget handlar om ska jag kort sammanfatta det. Men först lite bakgrundstext. Både Sara & jag med våra respektive var länge på jakt efter ett nytt hem, Sara & Toni deras första gemensamma. Jag tror att jag talar för oss båda när jag säger att det var en hård kamp med blod, svett & tårar. Jag gav upp tusen gånger om. Tilllslut fann vi båda efter mycket om & men våra drömboenden. Det bara klickade. Det helt enkelt kändes så rätt att det hade varit fel om lägenheterna gick till någon annan.

I min älskade lägenhet på 85 kvadrat i Kneippen känner jag mig så trygg att jag glömt bort mina nojor & att jag är mörkrädd har jag nästan glömt bort när jag trampar runt för att hitta till toaletten eller köket i en kolsvart lägenhet. Mina vänner vet att jag haft en märklig uppväxt & aldrig riktigt känt mig hemma någonstans. Allra minst på sågvägen, mitt barndomshem, där jag växte upp. Mitt första egna boende var på bråddgatan, det var trivsamt, stort badrum, öppen planlösning & egen uteplats - men fortfarande inte den rätta känslan. Det var inte mitt hem. Mitt & Niklas första gemensamma boende var på vattengatan, Niklas bodde där först. Det var så himla fint, nästan perfekt, lite litet, men det dög som tak över huvudet. Trots det kändes det aldrig riktigt som hemma heller.

När jag klev in i vår nuvarande lägenhet för första gången kände jag mig som hemma trots att de dåvarande hyresgästerna fortfarande inte flyttat ut & alla saker fortfarande var kvar. När Mats ringde för att berättade att vi fick lägenheten började jag dansa en segerdans, jag hoppade & studsade av ren lycka! Första dagen när vi fått nyckeln bestämde jag mig för att flytta in, så jag sov som endel av er känner till på några soffkuddar - men jag kände mig så förbannat jäkla hemma ändå!

Jag älskar varenda kvadrat. Jag älskar vardagsrummet med balkongen. Det är lagom stort & helt underbart. Med ryamattan & våra andra saker är det helt perfekt. Jag älskar köket, det är stort & där kan jag spendera timmar med matlagning & bakning. Det finns gott om förvaring, jag älskar´t! Badrummet är som en dröm, en inglasad duschkabin, ett badkar så stort att man får plats två & fortfarande sitter relativt bekvämt. Bastun, vår fucking älskade bastu! Handfatet är större är standard & jag älskar´t för att jag slipper slå i pannan i kranen när jag tvättar bort sminket. Det jag älskar mest av allt är nog ändå sovrummet, med snetak, härlig färg, svalt & mörkt. Det är så himla mysigt! Jag älskar balkarna som är vita & att det är som ett litet trappsteg, ååååååh!

Saras inlägg handlar i stort sett om samma sak som om det jag nu skrivit. & jag är så jökla glad att vi båda hittat hem. Hur underbart är inte det? Jag älskar känslan.