Det knackade på fönstret nyss, underligt tänker ni eftersom jag bor fem våningar upp, på taket. Nog är det omöjligt att ta sig dit, om man inte kan flyga. Det har inte mina kompisar, duvorna några somhelst problem med. Att flyga. Stackarna var hungriga & dyngsura av det äckliga regnet. & jag har fått lägga en disktrasa som samlar upp vattnet som letar sig in. Bob ligger helt stilla & iakttar sina dyngsura vänner. Jag tror han skulle bjuda hem dem om han fick. Det är något speciellt med honom & duvor alltså. Jag har varit vaken från & till hela natten, tevetittande i soffan.Men jag sov tydligen som en stock med mina bilson instoppade i öronen imorse, för jag hörde inte när min sambo startade datan ens. Enligt honom hade katterna lekt rövare & sprungit över mig där jag låg & snarkade. Kanske var det då jag var mitt i min underbara dröm. Kanske var det därför jag "vägrade" låta mig störas? :) På NT läser jag att det varit ett bombdrama på Stockholmsvägen inatt. En militär granat hade kastats in genom ett fönster. 32 personer som bodde i huset fick evakueras. Det & mycket annat får mig att undra vart fan världen är påväg? Jag minns förr. Då läste jag om våldtäkter, rån, mord & skottlossningar. Då kändes det så avlägset, det hände inte här. Verkligheten har tyvärr blivit en annan. Snart vet jag inte om jag vågar gå ute. & hur normalt är det? Jag tycker det är en rättighet att kunna gå trygg ute.