Åh, vad mycket sömn jag fick. Hela 5 timmar, woho. Jag är så pigg & sjukt laddad. Eller inte. Mår illa men försöker ändå pilla i mig frukost & det går sådär. Straxt efter att min bror gått igår hörde jag ett vrål, det lät som han. Men dum som jag är tänker jag inte mer på det. Senare när jag pratar med honom säger han att han 10 meter från vårat hem blev utsatt för ett rånförsök. Min lillebror.

Jag blev så arg på migsjälv för att jag inte reagerade på skriket, men jag har blivit van eftersom det varit studentvecka. Det skriks dygnet runt på gatorna härikring. Om jag hade varit med hade de jävlarna åkt på stryk, jag hade slagits för mitt liv. Jag hatar människor som inte kan skilja på MITT & DITT.

Sedan tänker jag, utanför mitt hem?! Hur många sena kvällar & nätter har jag inte gått ensam i mörkret hem från jobbet? Att det inte hänt mig något. Nu är det nästan så att jag inte vågar röra mig ute när det är mörkt! Jag totalvägrar helt enkelt att jobba natt. Har alltid varit mörkrädd & i dagens samhälle där folk blir rånade, mördade & våldtagna hit dit - har jag inte psyke nog att riskera mitt liv.

Det låter kanske märkligt. Men sånt tänker jag mycket på. Jag vet att jag är stark, har gått igenom mycket. Men jag skulle aldrig klara av ett överfall. Då skulle jag bli nervsjuk & låsa in mig i lägenheten. Bara tanken att det händer nära människor. Jag menar MIN LILLEBROR som inte vistas här i krokarna alltför mycket. & när han väl hälsar på händer något sånt. Skönt att det gick bra :)

Ett tips till er loosers; SKAFFA ER ETT JÄVLA JOBB & FÖRSÖRJ ER PÅ ANNAT ÄN STULNA PENGAR! Så lever vanliga människor.


Nu drar jag till Linköping. Heheheeeeeejrååå