Saknad



Jag gråter ihjäl mig, saknar mitt hår så jag dör.


FÖRE kände jag mig kvinnlig. Håret är huvudsaken typ. Det känns faktiskt som att självförtroendet på något vis sitter i håret. Weird!


EFTER känner jag mig missnöjd trots att jag hört från flera håll att jag passar i kort hår. Men det känns som det inte spelar någon roll vad andra säger när jag är missnöjd.

Det är bara att bita ihop & stå ut medans det växer. Relativt fort tycker jag det gått hitills :)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0