Såhär dåligt önskar jag inte ens min värsta fiende att må. Hela kroppen strejkar typ. Det är helt galet. I fortsättningen kommer jag att hålla hårt på att tillåta mig att vara sjuk & inte göra någonting. Framförallt inte jobba. Det är lite deprimerande, jag hör fågelkvitter & jag vet att solen skiner. Men ut kommer jag inte. Istället ligger jag i soffan med nerdragna persienner. Vaknade ungefär tusen gånger inatt av att jag inte kunde andas. Det skapar ju någon form av panikångest alltså. Tänk er att vara genomtäppt i näsan & inte få luft samtidigt som ni andas genom ett sugrör med munnen. & sedan en envis jävla hosta på det! Nu blir det morgonmediciner, lite varmt te & en rostad macka med kaviar på. Ciao