Igår log mitt hjärta när Niklas sa "jag hjälper er gärna, det känns så bra i mitt hjärta" till sin farmor & farfar. Båda två blev tårögda. För en tid sedan låg lilla farmorn på sjukhus. Niklas ställde upp & skjutsade lille farfarn. Jag var mest med som sällskap för att jag älskar dem så himla mycket. Och för att jag tycker att det är en självklarhet att man hälsar på någon som är dålig. Det värmer mitt hjärta när jag ser hur mycket de uppskattar det lilla man gör. Och att veta att man gjort något fint för någon annan är så himla mycket värt. Att de gav Niklas ett kuvert innehållandes så mycket att vi kan köpa oss ett sprillans nytt köksbord & fortfarande ha hälften kvar - var alldeles för mycket. Men de blev så glada när de hörde att vi behövde ett köksbord :)