För det är du värd.

Vet ni vad jag gör ikväll klockan 21? FEL! Jag ligger under min mysiga pläd i soffan tillsammans med min Niklas & tittar på vårat älskade Despetare housewives! Är inte livet underbart? :)

Jag vet inte vad jag ska säga till mitt försvar. Själv anser jag att jag inte ens ska behöva försvara mig. Jag säger fuck it & lägger min energi på något annat.

Men detta är endast hälften av min skörd.

& typ hälften ligger i icakassen.


Såhär ser min bastu ut. SVAMP ÖVERALLT.

Jag känner mig lite smått irriterad denna måndag. Vädret suger kuk! Det är rått & kallt. Men. . det är ju höst. På taket SPIKAR de & jag håller på att bli tokig på allt oväsen. Jag kan säga som så att jag fick ganska lite sömn innan de började väsnas. Somnade nog inte förrän tre. Efter sju börjar de på taket. QUIET PLEASE!

Ska ta mig en dusch & sedan gebe mig utåt för att uträtta några ärenden.

Den tjugofjärde skulle jag fått pengarna. I onsdags hade jag kontakt med en person som sa att de borde dyka upp innan helgen. Det kom inga pengar. Idag är det måndag, helgen är förbi. Fortfarande inte pengar. Mejlade personen jag haft kontakt med. Autosvar. Jaha. Då är personen pappaledig i en vecka. Fint. Skrev ihop ett fint litet mejl & skickade till de tre andra som sitter på kontoret. Hoppas att någin hjälper mig. SNARAST! Annars tänker jag ringa till löneansvarig & gapa. För detta är inte okej!

Grattis i efterskott. & tack för de sjukt goda pajerna & den delikata tårtan.
Tack för ett trevligt födelsedagsfirande. & tack för att du finns & för att du är du.

Äntligen är jag klar. Dagens skörd blev inte mindre än en & en halv icakasse. Ganska nöjd är jag! både över att kag plockat dem & rensat dem helt själv. Vad mycket kantarellsås jag ska äta, hela vintern :) Hah! Imorgon ska jag sätta mig & leta massa smarriga recept för svamp. Jag menar, jag har ju så att jag klarar mig ett tag. Nu är jag för trött för att lägga upp bilder från gårdagen, är också för trött på att lägga upp svampbilder. Konstigt nog är jag inte sovatrött. Bara helt galet utmattad. Tror att jag fått en överdos av skog & frisk luft. Min rygg gör ont.

Igår var jag på Maddies födelsedagsfirande, men ringde älskot & blev hämtat runt elvatiden när de andra skulle ut. Det blev 2 cider & en halvliter vin. Precis lagom. Mådde fruktansvärt illa när jag kom hem & la mig i sängen för att läsa aftonbladet. Slog ihop av utmattning & tristess ganska omgående. Vaknade pigg & väldigt sugen på svampplockning. & det är väl så jag spenderat min dag. I skogen. Hittade massa svamp! Kvällen har spenderats med att rensa svamp i oändlighet & faktiskt så har jag spenderat en evighet med att hjälpa min älskade bror. Dock misslyckades jag & jag känner mig totalt misslyckad bara därför. Detta är en snabb uppdatering, nu vet ni att jag lever. Sitter vid mitt miniköksbord med Ville som gillar råa trattisar. Dags att återgå. Annars vet jag att jag lär spendera natten vid mitt köksbord med svamparna.

En rolig sak är att Sara som är här mest sällan av mina vänner ser skillnad på mina fina herrar Ville & Bob. Hur kul? Hon är en riktig kattkvinna hon, precis som jag. Läste den kloka kvinnas blogg för en stund sedan, som jag alltid gör. Men ändå. Igårkväll hade hon skrivit ett inlägg som känns som att det lika gärna skulle kunnat vara jag som skrev det. JAG ÄR SÅ FÖRBANNAT GLAD ATT VI HITTAT HEM! För er som undrar vad blogginlägget handlar om ska jag kort sammanfatta det. Men först lite bakgrundstext. Både Sara & jag med våra respektive var länge på jakt efter ett nytt hem, Sara & Toni deras första gemensamma. Jag tror att jag talar för oss båda när jag säger att det var en hård kamp med blod, svett & tårar. Jag gav upp tusen gånger om. Tilllslut fann vi båda efter mycket om & men våra drömboenden. Det bara klickade. Det helt enkelt kändes så rätt att det hade varit fel om lägenheterna gick till någon annan.

I min älskade lägenhet på 85 kvadrat i Kneippen känner jag mig så trygg att jag glömt bort mina nojor & att jag är mörkrädd har jag nästan glömt bort när jag trampar runt för att hitta till toaletten eller köket i en kolsvart lägenhet. Mina vänner vet att jag haft en märklig uppväxt & aldrig riktigt känt mig hemma någonstans. Allra minst på sågvägen, mitt barndomshem, där jag växte upp. Mitt första egna boende var på bråddgatan, det var trivsamt, stort badrum, öppen planlösning & egen uteplats - men fortfarande inte den rätta känslan. Det var inte mitt hem. Mitt & Niklas första gemensamma boende var på vattengatan, Niklas bodde där först. Det var så himla fint, nästan perfekt, lite litet, men det dög som tak över huvudet. Trots det kändes det aldrig riktigt som hemma heller.

När jag klev in i vår nuvarande lägenhet för första gången kände jag mig som hemma trots att de dåvarande hyresgästerna fortfarande inte flyttat ut & alla saker fortfarande var kvar. När Mats ringde för att berättade att vi fick lägenheten började jag dansa en segerdans, jag hoppade & studsade av ren lycka! Första dagen när vi fått nyckeln bestämde jag mig för att flytta in, så jag sov som endel av er känner till på några soffkuddar - men jag kände mig så förbannat jäkla hemma ändå!

Jag älskar varenda kvadrat. Jag älskar vardagsrummet med balkongen. Det är lagom stort & helt underbart. Med ryamattan & våra andra saker är det helt perfekt. Jag älskar köket, det är stort & där kan jag spendera timmar med matlagning & bakning. Det finns gott om förvaring, jag älskar´t! Badrummet är som en dröm, en inglasad duschkabin, ett badkar så stort att man får plats två & fortfarande sitter relativt bekvämt. Bastun, vår fucking älskade bastu! Handfatet är större är standard & jag älskar´t för att jag slipper slå i pannan i kranen när jag tvättar bort sminket. Det jag älskar mest av allt är nog ändå sovrummet, med snetak, härlig färg, svalt & mörkt. Det är så himla mysigt! Jag älskar balkarna som är vita & att det är som ett litet trappsteg, ååååååh!

Saras inlägg handlar i stort sett om samma sak som om det jag nu skrivit. & jag är så jökla glad att vi båda hittat hem. Hur underbart är inte det? Jag älskar känslan.